- Hon är nog hungrig, sade Mildred och tog över bebisen. Jag skall ge henne mat. Hon försvann upp till andra våningen med den lilla i armarna. Med blicken följde Erik henne gående uppför trappan. Femton år utan barn, tänkte han. Kanske bär hon på en hemlighet som hon aldrig kommer att avslöja för någon. 

Sommardagarna löpte förbi utan att något förändrades. Han lyckades följa regelboken vecka efter vecka. Allt som kunde leda till samvaro på tu man hand undvek Siri nogsamt. När det trots allt hände uppförde han sig så som om han hade glömt sin förälskelse. Det hade han förvisso inte. Men han kände att året som gått hade lärt honom att bättre hantera sina känslor.

Tålamod och självkontroll och Mildreds principer skulle så småningom leda honom till seger. Men Siris undvikande beteende var ett steg tillbaka i jämförelse med läget förra sommaren trots att hon ibland drev gäck med hans förälskelse. Men nu var det kylig likgiltighet som gällde och ingen humor. Han visste inte hur han skulle lösa upp den knuten.